In todays Sweden there are 8 per cent habitants of the whole country who are unemployed. This is horrible statitistics. The worst in Europe if that wake up your mind. The question i am asking myself is following? Why do Sweden have such a big unpemplyedment in their country? Of course I do have the answer. The reasons are bad teacher. Let me explain more properly:

Who are the people who are the laying our childrens´s foundation. You are right, the teachers. I would like you say that there are the teachers responsiblity to educate our youth. So, why are not they taking this responsibility?

The whole thing has esculated to a vicious circle. People with poor grades has become teacher and raised more of our youth til bad grades. This goes on and on and on.

We have let this happen. We have not cared about it.

Året var 2012, datumet var 18 maj. Ett darrande men ändå självsäkert Chelsea klev in på Bayerns borg, Bayerns bakgård, eller ännu bättre; FC Bayerns backyard. Detta var Bayern Munchens år, det visste alla.

Chelsea var bara ett lag där glöden farnat, där spelarna inte brann för de dem gjorde, där de inte spelade som ett lag, "Chelsea does'nt have a chance". Visst, Chelsea, eller som jag föredrar att säga; vi. Visst hade vi haft en del motgångar under året: Förändringar i truppen, skador på viktiga spelare, tränar- och stabbyten och framförallt en osämja i laget, en osämja skapad av en viss Andre Villas-Boas. Tidningarna njöt av att skriva om våra motgångar. Chelseas motståndare njöt av deras motgångar. Det var bara Chelsea som visste att motgångarna hade gjort dem starka. Tillsammans skulle vi, vi Chelsea aldrig ge upp. Tillsammans skulle vi aldrig sluta kämpa.

"Vi hade tre matchbollar, vi satt inte en enda, Chelsea hade ingen matchboll - ändå vann dem". Thomas Muller, målskytt i matchen, i en intervju efter Champions League-finalen. Vad var det som egentligen hände? Robbie (Robert) Di Matteo, det var det som hände.

På sex månader hade Robbie ledit Chelsea till final i Champions League (för andra gången i historien) och även vunnit FA-cupen. FA-cupen är inte det intressanta här, men självklart nämnvärd. Vägen till Champions League-finalen var svår, nästintill omöjlig. Efter en makalös vändning mot Napoli, en gåseger mot Benfica och en mirakulös upphämting från underläge 2-0 till 2-2 mot Barcelona med tio man var man där mot alla odds. Äntligen.

Chelsea skulle aldrig sluta kämpa. Det spelade ingen roll att inget lag hade en teoretisk chans mot Bayern Munchen på Allianz Arena. Chelsea skulle aldrig ge upp - inte under Robbie.

Vem trodde på Chelsea när Thomas Muller nickade in 1-0 i 83:e minuten? Vem trodde på Chelsea när Arjen Robben lade upp bollen på straffpunkten i förlängningen? Vem trodde på Chelsea när Juan Matas straff räddades av Manuel Neuer? Ingen.

En halvtimme senare lyfter Captain, Leader, Legend, John Terry bucklan och sagan är fullbordad. En bättre bok eller film kunde inte skrivas. Kruxet var att det inte var någon film, det var äkta. Chelsea var för första gången bäst i Europa. Robbie Di Matteo, Didier Drogba och Petr Cech tackas närmast för triumfen.

Med storhetsvansinne förbereder sig Chelsea inför den nya säsongen. Den tillfälliga tränaren får jobbet permanent. En Drogba försvinner. Trollkarlar som Eden Hazard, Oscar dos Santos, Marko Marin och Victor Moses anländer. Dem som anklagade Chelsea för att spela tråkigt den forna säsongen skulle få komma att se på fan.

Succésäsongen blir en flopp. Succétränaren får spark i protest från fansen. En ny succétränare tar över jobbet som manager. Felet är att de är Liverpools succétränare. Resterande del av säsongen blir en kamp mellan tränare och fans. Succésäsongen rann ur Chelsea händer.

Detta tar oss till dagen vi är vid idag. Den kontroversielle tränaren José Mourinho har kommit hem efter ett misslyckande i Real Madrid. Spelare som Cavani, Lewandowski, Rooney, Jovetic, Sneijder, Schurrle, Van Ginkel, Fellaini, Alonso, Khedira, Mangala och Zouma ryktas till klubben. Visserligen vet vi int vad som är konkret och vad som stämmer, men vattnas i munnen gör det allt.

Mer än så går inte att säga. Mourinho har varit avikande under varje presskonferens än så länge. Kanske blir vi kungar denna säsong - det finns inga givna svar. Men det vi vet är att med Mourinho har vi de bästa möjliga förutsättnignarna för att låta det hända. Han har våran största tillit.

Chelsea igår, idag och imorgon - oavsett, även om vi ramlar ner till division fyra (jag överdriver för att få effekt).

We´ll always keep the blue flag flying high.